21.

(Dagens färg är lila)

Har i veckan varit något slags light promenerande. Detta beror dels på att jag har lite ont i kroppen, men även på att hörlurarna på min mp3-spelare har lyckats paja. Man måste hålla den på ett magiskt sätt för att få ljud i ena luren, dagens i-landsproblem kom och bet mig.

Annars kan jag intyga att det verkligen suger att vara pank, man känner sig automagiskt som en sämre människa. Uppskattar dock att kassörskorna på willys uppmärksammade att jag köpte billigare crapsnus. Men jag har en garderob så jag är rikare än majoriteten av världens befolkning.

Promenerandet har bilivit det där vardagliga som jag ändå brukar promenera, så detta blir en ett samlingsinlägg.

Började i måndags, som veckor brukar göra.

Jag var inte inte riktigt med i matchen, komatrollet var inte strypt och jag hade ännu ett krampaktigt grepp runt sargen. Försökte muntra upp mig med att ta en regelrätt fjortiskort, men misslyckades tatalt och blev ännu ett snäpp bittrare (min skala fortsätter ner till tse secret mole people). Lyckades i alla fall få på mig lite kläder och börja vandringen mot relleprelle.

...här är en karta, sjukt intressant.

Mötet gick bra och jag tänkte promenera via Partihallarna hem till hemmet så kallade lugna vrå. En lugn vrå är iofs det sista man skulle kunna anklaga mitt kära hem för, katten är arg (smyger omkring och attackeras) och min lägenhet ser ut som en kinesisk sweat shop, förutom avsaknaden av barnarbetare. Jag passerade...

...och reflekterade över att jag bodde i huset brevid i nästan tre år, men aldrig har varit där. Kan bero på att moderskapet varnade mig när jag var liten och gick på keramik i vuxenskolan som ligger bakom. Hon sa att det bara var väldigt läskiga tanter och farbröder som gick dit och att jag absolut inte fick prata med dem. Så jag håller mig fortfarande till det.

Promenerade vidare mot Gamlestadstorget för att komma in på rätt spår.

Jag var dock på min vakt, eftersom de håller på att bygga om hela stada och då får man  snällt gå i väggrenen till motorvägen. Jag och motorvägar är inte direkt bff:s längre.

Kom fram till Partihallarna, här ligger som sagt tillnyktingsenheten. Så väldigt många, väldigt fulla män hänger i faggorna. 

Nu började jag gå fel, det är alltid kul.  Hittade dock en byggnad som man verkligen inte fick fotografera. Breaking the law, känner mig sjukt tuff nu.

Men istället för att pricka av resten av hållplatserna, kom jag till suckarnas hamn och snusfabriken. Vilket var något av självplågeri när man gick och snusade äckligt snus.

Kom fram till centralstationen och begav mig resolut hemåt. Skulle produceras kläder till systersonens födelsedag. Barnvaktade på kvällen och promenerade dit, dock utan att stöta på några nya hållplatser. Hittade däremot två små troll som envisades med att brottas.

Sen blev det lite vila nån dag tills igår kväll när jag fast i rastlöshetens klor begav mig ut i natten och mot Marklandsgatan.

Hittade något jag aldrig ska gå på, stod och skrockade ett tag. Gå och krama främmande människor? Betala för att krama främmande människor? Är över min fattningsförmåga.

Kom fram till vandringens första mål och plockade upp mitt promenadsällskap. Har reflekterat över...

...den här bilden ett tag. Undrar vad hon väser i örat på lilltjejen? Det är marsvinet du trodde hade sprungit bort? Eller mer barnfientliga (ja, det måste ju vara motsatsen till barnvänliga) alternativ. 

Vi strosilerade vidare i natta.

Och jag fick till min stora förskräckelse och förvåning reda på att det tydligen går mycket snabbare att åka bil än att promenera.

Kom fram till Orustgatan och vände om, gick genom Västra kyrkogården och mot värmen. Regn är för er som inte vet, lite blött och kallt.

Lite kuriosa på vägarna;

Samt lite propaganda på vägarna;