Ellen Promenerar: 17.

(Dagens färg är blå)

Efter lite sjukdom, vårdande av ömma lemmar, besök hos moderskapet, högtider samt andra något tidskrävande aktiviteter är jag tillbaka på blogghimmelen samt på stadens gator och torg. Dagens främsta mission var att lämna tillbaka en biblioteksbok, då jag alltid brukar göra det för sent och inte orkar lipa mig ifrån dem eller betala böter. Begav mig upp till Götaplatsen, spanade på brudar...

..innan jag planerade att bege mig mot Mölndal. Men då solen är min naturliga fiende och jag vaknade upp som en stackars pirat...

..inte helt olikt den här bilden. Så blev istället nästa delmål att lyckas hitta ett par stora och väldigt ljusbortstötande solglasögon. Lyckades efter många bu och allt för få bän, att hitta någolunda dekorativa shades. Promenerade till Kopparmärra där jag ser en vän stå och äta glas (inte felstavat). Visar sig att mina kära freaks ska stanna i Göteborg augusti ut. Mycket planer om öl i veckan och bad på söndag smides, innan jag såg föreställningen och drog vidare mot dagens eskapader.

Hittade fram till mitt gamla hood och insöp den ohyggligt nostalgiska stämingen...

...hittade dock en fönsterdisplay, som visade att inte allt stod rätt till i mitt gamla barndoms kvarter. Det är uppenbarligen något ruttet in the state of Johanneberg. Promenerade vidare mot Mölndal, strosilerade förbi Ica Maxi, där de lägligt nog har toaletter...

..firade in mina nya shades, innan jag drog in i butiken.

Investerade i en kopp kaffe för 5 kronor, något att reflektera över på mina framtida strövtåg. Billigt är fan bra och gratis är uppenbart bäst.

Hittade även äntligen en flaskborste, så jag kan diska mina glasflaskor. Finns på förvånandsvärt få ställen och skäms lite över att jag faktiskt blev genuint lycklig av den.

Valde att följa 771:an en bit på vägen till Mölndal.

Vid Hejderidaren hittade jag en mystisk anläggning. Kände att det inte var helt omöjligt att aliens skulle kunna bo här, men antar att det har att gör med ström och crap, men en kvinna får la underhålla sig bäst hon kan.

Mina misstankar fördjupades när det stod klart för mig att ett trade hair företag höll hus i närheten. Jag som alltid undrat varför aliens är skalliga (visualisera handrörelsen) spänningen tätnade.

Här stannade jag och begrundade ett tag.

Kan bara hålla med Kikki. Jag fattar ingenting, skämtar Aftonbladet? Tror jag vet mer om Kikki Danielsson än några av mina bekanta. Hur många gånger måste hon kuppa, nakenchocka, prata ut, supa ner sig, tröstäta falukorv på behandlingshemmet eller bara tycka något om något någon annan har gjort?

Senaste gången jag var i de här kvarteren var ungefär fem år sedan och då hade Ericson massa byggnader på vad nu för tiden ser ut som en frodig och välmående äng.

Kom fram till en tunnel som leder ner till Gamla torget.

Minns inte hur många gånger jag i mina tonår har gått den vägen. Minns de klassiska folkölsracen, man köpte ett sexpax och skulle lyckas dricka upp det innan man kom fram ur tunneln.

Kom fram till Brobergsgatan och blev väldigt nostalgisk. Min dåvarandes barndomshem ligger här var därför tvungen att smyga mig ditåt och spana på det. Så sitter hans far ute på uteplatsen och i vanlig ordning bemannad med penna och för ovanlighetens skull sudoko. Stannade en stund, fick kaffe, äppelkaka, vatten och en uppdatering över allt som har hänt de senaste fem åren. Väldigt gemytligt, men man har ju ett öhmm...jobb att sköta.

Kom fram till Heleneviksvägen och blev återigen nostalgisk. Mina gamla polare Besse, Pelle och John hyrde en rivningskåk uppe på ett berg här. Sjukt många fester, då det låg långt ifrån de vanliga dödliga. Minns en midsommar, då alla sprang ner till rådasjön och badade. Man gick upp i skogen...

På en stig som var väldigt funktionabel på ditvägen, men frågan är egentligen hur många och hur många gånger man själv har ramlat ner från det berget på synnerliga blöta kvällar.

753:ans ändhållplats, här finns bland annat...

..söta gnäggisar.

Promenerade tillbaka en bit innan jag svängde in på 752:ans linje mot Gunnebo.

Gick på vackra naturstigar och kände mig ganska nöjd med mig själv. Var längre mellan hållplatserna här ute i skogen, men hittade tillslut fram till;

och äntligen en logisk förklaring till namnet.

Här ligger Gunnebo slott, har aldrig varit där. Men tyckte ändå att det var fint och en möjlig prospekt till kollektivETT.

Strosilerade vidare.

Vid Gunnebo hittade jag...

..ännu mer gnäggisar.

Nu började den mödosamma vandringen hemåt, hadde dock fått med mig en egenodlad gurka från min dåvarandes föräldrars växthus. Tänkte att färdkost är den bästa kosten och mumsade i mig den.

Strosilerade vidare mot Mölndals centrum.

Kom nu fram till Mölndalsforsen.

samt ett ställe där en man jag kände brukade sitta och tjuvröka i tonåren.

Hittade tillbaka till där jag nästan började dagens eskapader, nämligen.

Känns som att verksamhetsområde bara är ett uppsnofsat namn för industiområde.

Innan jag kom tillbaka till Göteborgs värmande famn och begav mig hemåt, för det var en asliten tant som inte kunde sluta titta på mig, sjukt obehagligt.

Lite kuriosa på vägen;