18.

(Dagens färg är vinröd)

Jag är en ohyggligt rastlös människa, svårt att sitta still när jag får rastdjäveln i mig. Oavsett tid på dygnet så vill jag kunna lämna mitt hem och bege mig ut på strövtåg, till min mors stora förfäran. Detta var just en sådan dag, rastdjävlen slet sönder min så kallade själ, kunde inte sova och klockan var närmare två på natten, så strövtåget var i faggorna.

Så följ Ellenfanten!

 Tanken var att gå en liten rask promenad till Majorna och tillbaka, på sådanadär upplysta och vältrafikerade gator som gör moderskapet lite mindre nervös.

Har utforskat och vandrat den här vägen så många gånger innan, dels för att Anna bodde vid Jaegerdorffsplatsen innan, men även för att den just är vältrafikerad och upplyst.

Kom fram till Kaptensgatan och filosoferade över allt hippietjafs folk kan få för sig att tro på.

Det enda jag tror på i ovanstående bild är att de antagligen har en butik, skulle dock aldrig utforska den i jakt efter kristaller och magiska pyramider, men ändå. Får mig inte helt osökt att tänka på Kullamannen med Jävlar Anamma.

Känner att nostalgi ändå är något av ett tema, när jag promenerar och reflekterar över platser jag sällan besöker. Har gått rejält in i nostalgiträsket när det gäller musik, mycker kvinnlig metal och riot grrl. Så lyssnade på den här låten under nattens promenad.

Förbluffas åter en gång över kvällsjournalistikens brist på nyheter. Är det verkligen det senaste nytt inatt, att vissa kvinnor tjänar mer än sina män? Är det överhuvudtaget en nyhet? och om så är fallet, varför skulle det vara intressant att läsa om. Som mediavetare kan jag inte annat än att skratta åt kvällstidningarna och låta de ha sina nakenchockar i fred, men vad fan? I det som sagoböckerna kallar världens jämnställdaste land är det verkligen löpsedel stoff. Ibland känner jag bara att patriarkatet kommer och biter mig i arslet när jag minst anar det.

Var en intressant chock när jag började lågstadiet och fick reda på att kvinnor tydligen var i underläge. Utifrån min uppfostran trodde jag att fallet snarare var det motsatta. Men, men.

Kom fram till Chapmanstorg och spanade lite på dockteatern Sesams skyltfönster, tänkte ta med mig systerdottern på teater och så att säga scopade prospekts.

Hittade den här reklambilden som antagligen ska få barn att förstå att läsning är awesome. Jag skulle snarare tolka den som att vuxna är maniska och att boken är gjord av knark.

Hittade Kustroddaregatan...en hållplats som inte finns på linjenätskartan! Spänningen tätnade och jag funderade över om det var här man tog bussen till Sveriges motsvarighet till Hogwarts?

Kom fram till Gråberget, en plats där drömmar, själar och självförtroenden kommer för att dö. Nostalgin kom över mig igen och jag var tvungen att lyssna på Millencolin -Stalemate.

Klockan var nu snarare fyra på natten och jag kände att mina två hästkrafter skulle bära mig hela vägen hem till sängen.

men...

kampen fortsätter


Vaknade av att jag hade försovit mig, min kropp är sadistisk på det sättet. Skulle vara på mitt möte vid elva och vaknar precis klockan elva. Hör av mig och ombokar till senare samma dag. Har nu massa tid på mig att dricka kaffe och begrunda livet innan jag skulle bege mig ut på vidare strövtåg.

Ohh...Polhemsplatsen, denna meteropol. Bestående av nästan enbart GP-huset, tänkte tillbaka på min tid där och mindes mina fina arbetskamrater som jag träffar alldeles för sällan. Like:ar dock allt de gör på FB, så borde väl vara samma sak?

Gick på mitt möte och tänkte promenera vidare mot Gamlestadstorget, men blev helt avtänd och då jag är en känslomänniska så kan man inte utforska utan att tycka det är kul.

Så jag styrde kosan hemåt, mot den ljuva batcaven och garnets charm.

Lite kuriosa på vägen;

Kände att barnbokhandeln hånade mig och för att svara på deras fråga, så Ja, det är jag.

Samt lite propaganda på vägen;