22.

(Dagens färg är brun)

Har under de senaste veckorna drabbats av oinspiration, sjukdom, skavsår, vilsegång och allmän lathet. Därför blir dagens inlägg ännu ett samlingsinlägg, kanske det kortaste någonsin. Vädret de senaste veckorna har varit av bibliska propotioner, så längre vandringar har utan nödvändiga redskap såsom cyklop och snorkel knappast varit möjliga. Välkommen till inlägget om de bästa intentionerna och det misslyckade resultatet.

Jag planerade att gå till Kruthusgatan och Postterminalen, för kanske fjärde gången. De andra gångerna har jag gått fel och planerade att inte göra samma misstag, enklare sagt än gjort.

 Hittade en vacker lyktstolpe, när jag i godan ro promenixerade gatan fram...

...hittade även en bra prospekt till KollektivETT/zombiesheltret, trodde nu att jag var på rätt väg, eftersom jag promenerade på just Kruthusgatan. Ack så fel jag hade.

Hittade fram till ett parkeringsområde och hittade även alla Göteborgs bussar, men ännu en gång så var hållplatserna i princip omöjliga att hitta. Det är väldigt mycket ombyggander vid centralstationen och jag har efter ganska mycket begrundanden kommit fram till att hållplatserna antingen är indragna eller omflyttade. Lägger därför dessa två hållplatser på hyllan till framtida eskapader. Har bara spenderat X- antal timmar på att hitta dem och var vid detta lag ohyggligt irriterad och begav mig hemåt.


Nästa promenadtillfälle med lite resultat tar mig uppåt Masthugget. Sammanstrålade med Jack för att bege oss uppåt mot Masthuggskyrkan och en tisdagskväll i dekadensens tecken.

 

Väl uppe vid Masthuggskyrkan, korkade vi upp Slampagnen, ägnade oss åt Bromance och spanade in utsikten.

Solnedgång vid Masthuggskyrkan är väldigt fint, för er som inte upplevt detta, gör det snarast. Vi begav oss vidare utåt i natten och promenerandet fick ännu ett uppehåll.

Hade vid nästa tillfälle peppat hela morgonen och dagen innan laddat både kamerabatteriet och MP3-spelaren. Svidat om till oömma kläder och med ett gott humör begett mig till mitt sedvanliga måndagsmöte.

Sjukt pepp med både gummistövlar och kaffe i termos, tog mig till Redbergsplatsen och...

...firade genom att ha keps.

När mitt möte var slut tog dessvärre ovädret över, så själva promenerandet kändes sjukt omotiverat och mer som en simtur. Tog mig därför hemåt med bistra tankar i huvudet.


Dagens promenerande var mest en ursäkt för att lämna hemmets olugna vrå. För att bli av med lite energi och ganska mycket ilska. Jag begav mig i omänskligt rask takt uppåt mot Masthugget igen, för att pricka in 60-bussens sista hållplats.

Efter lite letande och mycket svärande, hittade jag äntligen fram till Masthugget. Så där slutar mitt mest misslyckade inlägg i Ellen promenerars historia. Jag väntar tills det har slutat forsa vatten från skyarna innan jag beger mig ut på nya strövtåg.

Lite kuriosa på vägen;

Samt lite propaganda på vägen;