23.

(Dagens färg är blå, igen, denna gång en annan nyans.)

Dagens promenerande är egentligen förra onsdagens promenerande, jag har varit lite upptagen och allt för slapp för att uppdatera. Men medan jag väntar på att min läckra, men ack så uttjatade linssoppa ska tina och alvedonen värka (mohaha) så tänkte jag göra ett försök. Det är alltid något av ett dilemma när det gäller vilka rutter jag ska ta igenom Göteborg, måste tråkigt nog tänka på risker och väder och sträckor, då jag trots att jag önskar tyvärr inte är stålmannen.

Onsdagens eller som jag hädanefter kommer att kalla det, dagens promenixerande började med mitt nu för tiden sedvanliga onsdagsmöte. Lyckades berätta för kvinnan, som jag för övrigt verkligen inte gillar att hon både är arrogant och oartig. Börjar gilla den nya versionen, Ellen 9.0 säger lite mer vad hon tycker, speciellt om hon är i beroendeposition och börjar bli pissed.

Firade den nya versionen, eller snarare att mötet äntligen var slut. High five på det ändå. Innan vandringen ännu en gång...

...tog mig över bron och mot det förlovade landet Hisingen.

En väldigt blåsig dag och på broar blir det dessto blåsigare, är väl för väl att jag inte har någon hatt att hålla i, annars hade den varit halvvägs till Danmark vid det här laget. Strosade över bron och lyssnade på låtar som kan ha handlat om döden, ganska morbit men vad fan ska man göra, går ju på en bro.

Kom över till det förlovade landet och funderade över vart jag nu skulle ta vägen, kom underfunn med att jag faktiskt aldrig har varit på...

...Ringön. Det finns förvisso väldigt många ställen i Göteborg jag aldrig har varit, lite det som är meningen med allt detta promenerande. Har dock varit här, när katamaranen fick id-chip och vaccinationer. Har senare reflekterat över varför jag id-chipmärkte min innekatt, men är väl bra till något antar jag.

Hittade en informationsskylt, frågan är vad den skulle informera om. Eftersom Ringön, liksom alla andra industriområden är ganska övervakat, inlåst och hemligt. Kändes den ganska malplace, men finns ärligt talat inte så mycket annat att fotografera i industiområden, så håll till godo.

Som sagt, inte så mycket att fästa ögonen på. Till skillnad från äldre industriområden som exempelvis partihallarna så finns det inte överdrivet mycket historia på Ringön. Tänker mig att det var en tom plats i närheten av Göteborg, så de smällde upp sjukt mycket lager och fabriker och avlastning/omlastningscentraler. Var tvungen att läsa på om detta, och hade inte allt för fel.

Hittade i alla fall väldigt många järnvägsspår, som inte används längre. har alltid tyckt att det är mysigt med tåg. Men då spåren är gamla och inte i bruk längre, så fick genast Ringön något av ett mysigare intryck, någon mer bestående historia än 80-tals arkitektur.

"Området består av både ny och gammal bebyggelse, och har tidigare bestått av verkstadsbaserad industri, därav varför det fortfarande finns järnvägsspår mitt i området"

Frågan är då, varför just verkstäder behöver järnvägsspår? Men det är ännu en sådan sak som ligger lite utanför mitt kunskapsområde. Men eftersom jag är en samlare av onödiga faktan så kommer jag förr eller senare ta reda på det.

Här lämnar jag Ringön och...

...går en, en gång över Tingstadstunneln. Känns betryggande att den ser exakt likadan ut ovanifrån som på andra sidan älven. Är lite mysigt och stå och titta ner på bilarna som susar fram under gallret. Något av en kombination mellan storstad. och industriområdetsromantik.

TÅG!!!

Ungefär såhär ser gemene industiområde ut. Har nu lämnat Ringön och hamnat i Backa industiområde. Inte en avsevärt stor skillnad om jag ska vara ärlig. Mycket bearbetat plåt, gärna blå men i vissa fall gul eller orange. Baraker kan vara det nya. Men ändå lite spännande att beskåda den delen av Göteborg som man nästan aldrig ser, eller i vilket fall, åtminstonde inte jag.

Hittade ännu mer spår, det är mysigt när de är överväxta. Känns som att man kan ta tåget in i sagornas värld. Så blir jag helt inne i Narnia igen, något av en favorit när jag var liten. Läste om dem på ljudbok härom året, men alldeles för mycket religös propaganda som jag inte snappade upp som kid. Kanske något av en stratergi. Lite ledsamt, men vad ska man göra när man går omkring i ett industriområde och längtar till sagornas land.

Kom fram till Tidningshuset, där jag bara har varit en gång. När jag jobbade för tidningsdistributionen. Tyckte dock att det var intressant att jag hade passerkort dit i sju år, smyga in i tidningshuset och fula med tidningen. Löpsedlar som "Ellen är awesome" slår ju "Kicki äter falukorv" med hästlängder. Ja, alla saker man borde ha gjort. Smög dock in på GP-huset i mitten av natten en gång dock, ganska gött att vara tjenis med vakterna vid ett sånt tillfälle.

Här är det i alla fall, skitfult.

Har under vandringen reflekterat över skräp och något som har slagit mig är att det finns förvånadsvärt mycket slängda bananskal i industiområden. Är det så att bananer är en stor grej hos hantverkarna eller är det spons på något sätt. Kan vara så att företagen köper de fruktade fruktkorgarna för att insupa lite goodwill hos sina anställda, är det ett sätt att öka arbetsmoralen och förpliktelsen till arbetsplatsen? Eller vanligt fjäsk? eller överanalyserar jag allting som vanligt. Kan ju tänka på Izzard (6.13) och överväga att han borde kolla sina faktan innan han uttalar sig, bananskal finns freaking överallt.

Finns som sagt eller rättare sagt skrivet, inte överdrivet mycket att kolla på allt ser ut ungefär så här...

Just det glömde bearbetad, grå plåt, herre min je och min janne, hur kunde jag missa det. Fast ibland så spicar de upp det rejält genom att...

...tjoffa upp riktigt jävla stora nummer på husen. Det här är nummer 67, om ni hade missat det.

Vid Stigcenter började jag reflektera över att jag antagligen inte är  industiområdets målgrupp. Det finns många outlets för snus (vilket jag dock Definitivt är målgrupp för), arbetskläder och arbetsskor. Många små truckdriverskafén fär de antagligen säljer koffeintabletter under disk och har sillbricka på menyn. Hittade även vid Stigs center en speciell sexshop som riktade sig specifikt till truckers. Där man antingen kunde köpa filmer eller se dem på plats, är inte det manlig gemenskap så vet jag inte vad som är.

Ännu mer ljuvliga järnvägsspår, dessa leder in i en husvägg, kändes inte riktigt som om det var vägen till sagornas land, kanske mer vägen mot väggen och ond bråd död.

Kom fram till Bäckbolsmotet och övervägde om jag skulle dra mig vidare utåt eller återvända till fastlandet igen.

Åt höger ligger Ikea och dylikt och åt vänster Körkarlens gata. Satt och begrundade, slukade det sista kaffet innan jag bestämde mig för att köra på karlen.

Hittade svamp och övervägde att bli vikingahög innan nästa hållplats, som jag efter en del trubbel lyckades lokalisera.

 Promenixerade vidare och kom till ett litet undangömt ställe, utan insyn från det närliggande bostadsområdet.

Där hittade jag kvarlämningar från den snart utdöende arten ungdom. Då jag som liten ville bli arkeolog, så finner jag sådanahär lämningar speciellt intressanta. Arten ungdom sitter alltså på en bänk vid motorvägen och intar rusdrycker i platsmugg och utbudet har ju knappast förändrats sedan sjuttiotalet det var välkända så kallade trosöppnare såsom Aurora, solbacka och blå nunnan. På min tid fanns det i alla fall FF eller den något trevligare varianten parkhäng, men, men. Sjung om ungdomens lyckliga dar...vid motorvägar.

Här drabbades jag av högmod...

...kolla, här är jag och mina superba gummistövlar som kan krossa allt.

Gatan ställde samma fråga som mig, varför? Vet inte om jag ska vara ärlig, fanns inte så mycket annat.

Nu befann jag mig på andra sidan av tryckeriet, intressantare än så här blir det knappast inte. Hittade...

...en skylt som sa nästan exakt samma sak. 

Kom fram till Tingstadsmotet och kände att de goda vindarna nog faktiskt var med mig...

Ett Slott, ett slott. Hjärtat bankade snabbare och jag tänkte att det här nog skulle bli awesome. Så jag letade, och letade, och letade och letade liiiite till. Tills jag insåg att Tingstadspeepsen tycker om ironi.

Är inte den här shoppingmallen/industribyggnaden inte bara spektakulär. Den har ju torn och hela baletten, klart det är ett slott. Dock inte i KollektivETT/Zombieshelter- andan men ändå.

Kom efter sju sorger och elva bedrövelser fram till Hjalmar Brantningsplatsen. Där var det ett stort pådrag av biljettkontrollanter och poliser, onskans axelmakter har tydligen gått samman för något så allvarligt som kids som tjuvåkt på  spårvagnen. Tänker att planka vore ett bra alternativ om jag någon gång får för mig att börja åka runt på räls igen. Kan tänka mig att polisen har viktigare saker för sig, kan tänka mig att min polisanmälan blev avskriven en kvart efter jag lämnade polisstationen och den var ganska mycket allvarligare än att sätta dit kids utan pengar. Men i dagens blåa samhälle är väl det så det ser ut.

Satte mig och tittade på spektaklet en stund, kollade på klcokan och upptäckte att jag är snabbare än blixten och det var två timmar kvar tills jag skulle träffa moderskapet för middag. Började i långsam takt strosa innåt staden, då jag ännu en gång...

...hittade en hållplats som inte var med på kartan. Mystiken tätnade och jag satt inne i staden, begrundade och spelade sudoko på mobilen tills moderskapet anlände och hungern mättades.


Lite kuriosa på vägen;

Samt lite propaganda på vägen;