21.

(Dagens färg är lila)

Har i veckan varit något slags light promenerande. Detta beror dels på att jag har lite ont i kroppen, men även på att hörlurarna på min mp3-spelare har lyckats paja. Man måste hålla den på ett magiskt sätt för att få ljud i ena luren, dagens i-landsproblem kom och bet mig.

Annars kan jag intyga att det verkligen suger att vara pank, man känner sig automagiskt som en sämre människa. Uppskattar dock att kassörskorna på willys uppmärksammade att jag köpte billigare crapsnus. Men jag har en garderob så jag är rikare än majoriteten av världens befolkning.

Promenerandet har bilivit det där vardagliga som jag ändå brukar promenera, så detta blir en ett samlingsinlägg.

Började i måndags, som veckor brukar göra.

Jag var inte inte riktigt med i matchen, komatrollet var inte strypt och jag hade ännu ett krampaktigt grepp runt sargen. Försökte muntra upp mig med att ta en regelrätt fjortiskort, men misslyckades tatalt och blev ännu ett snäpp bittrare (min skala fortsätter ner till tse secret mole people). Lyckades i alla fall få på mig lite kläder och börja vandringen mot relleprelle.

...här är en karta, sjukt intressant.

Mötet gick bra och jag tänkte promenera via Partihallarna hem till hemmet så kallade lugna vrå. En lugn vrå är iofs det sista man skulle kunna anklaga mitt kära hem för, katten är arg (smyger omkring och attackeras) och min lägenhet ser ut som en kinesisk sweat shop, förutom avsaknaden av barnarbetare. Jag passerade...

...och reflekterade över att jag bodde i huset brevid i nästan tre år, men aldrig har varit där. Kan bero på att moderskapet varnade mig när jag var liten och gick på keramik i vuxenskolan som ligger bakom. Hon sa att det bara var väldigt läskiga tanter och farbröder som gick dit och att jag absolut inte fick prata med dem. Så jag håller mig fortfarande till det.

Promenerade vidare mot Gamlestadstorget för att komma in på rätt spår.

Jag var dock på min vakt, eftersom de håller på att bygga om hela stada och då får man  snällt gå i väggrenen till motorvägen. Jag och motorvägar är inte direkt bff:s längre.

Kom fram till Partihallarna, här ligger som sagt tillnyktingsenheten. Så väldigt många, väldigt fulla män hänger i faggorna. 

Nu började jag gå fel, det är alltid kul.  Hittade dock en byggnad som man verkligen inte fick fotografera. Breaking the law, känner mig sjukt tuff nu.

Men istället för att pricka av resten av hållplatserna, kom jag till suckarnas hamn och snusfabriken. Vilket var något av självplågeri när man gick och snusade äckligt snus.

Kom fram till centralstationen och begav mig resolut hemåt. Skulle produceras kläder till systersonens födelsedag. Barnvaktade på kvällen och promenerade dit, dock utan att stöta på några nya hållplatser. Hittade däremot två små troll som envisades med att brottas.

Sen blev det lite vila nån dag tills igår kväll när jag fast i rastlöshetens klor begav mig ut i natten och mot Marklandsgatan.

Hittade något jag aldrig ska gå på, stod och skrockade ett tag. Gå och krama främmande människor? Betala för att krama främmande människor? Är över min fattningsförmåga.

Kom fram till vandringens första mål och plockade upp mitt promenadsällskap. Har reflekterat över...

...den här bilden ett tag. Undrar vad hon väser i örat på lilltjejen? Det är marsvinet du trodde hade sprungit bort? Eller mer barnfientliga (ja, det måste ju vara motsatsen till barnvänliga) alternativ. 

Vi strosilerade vidare i natta.

Och jag fick till min stora förskräckelse och förvåning reda på att det tydligen går mycket snabbare att åka bil än att promenera.

Kom fram till Orustgatan och vände om, gick genom Västra kyrkogården och mot värmen. Regn är för er som inte vet, lite blött och kallt.

Lite kuriosa på vägarna;

Samt lite propaganda på vägarna;

20.

(Dagens färg är orange) - klicka på kartan för större bild.

Gårdagen var en regelrätt skitdag. Vaknade och gick på möte, mötet gick åt helvete, blev bitter och istället för att gå och titta på 123 Schtunk med syrran stannade jag hemma och mårrade åt eländet. Råkade dagen till ära köpa skit för mina sista pengar, i hopp om att jag skulle kunna tona ner bitterheten, fungerade relativt bra. Beslöt mig ändå framåt småtimmarna att trots allt lämna lägenheten och begav mig utåt.

Som väntat så är det första man ser...

...en påse skit. Vad kan vara mer passande. Begav mig vidare och mötte tillslut sängen och gårdagen förvandlades till dagen.

Som började okristerligt tidigt, men fortsatte med kaffe och caféfrukost. Livet blev bättre och jag blev på strövtågshumör. Har nu för tiden alltid med mig en karta över Göteborgs bussnät, en vanlig karta hade varit fusk och en sådanadär smart telefon hade varit rena rama landsföräderiet. Tänkte att jag skulle bege mig utåt partihallarna, men tyckte efter lite grunnande att det skulle bli alldeles för kort.

Så...

...begav mig återigen över bron.

Reflekterade över att under alla år jag bott i Göteborg (det vill säga alla mina år) så har jag aldrig varit med om en broöppning. Filosoferade även över att skylten ser ut som ett misslyckat parti av Tetris, samt att ingen har ropat att jag ska hoppa. Känns märkligt att jag på något sätt blir imponerad av det faktumet.

Kom över till andra sidan, där jag först funderade ut varför jag inte är en cyklande människa. Dels så måste man om man är en av de hjulbärna, hela tiden hämta sin cykel. Vet hur det är att umgås med en cyklist, vart man än är måste de dels kolla att cykeln är kvar, men även hämta den och flytta den runt staden likt ett dåligt parti med Risk.

Sen är ju dilemmat cykelhjälm, vissa anser att de är för coola för det faktumet, då jag blivit överkörd i mitt liv, samt ramlat och skadat mig åtskilliga gånger, skulle jag vara en komplett idiot om jag valde bort hjälmen. Så då har man dels cykeln man måste flytta runt, cykelhjälmen som man måste kånka runt på och nej, jag har en viss stolthet i kroppen, jag tänker inte ha på mig den när jag inte är på fordonet. Jag tänker inte vara en av dessa män som går in i affärer iklädda cykelhjälmar och cykelbyxor och köper bananer.

Sen kan  man inte ha på sig vad man vill när man cyklar, jag är en ganska kjolbärnande människa. Visst kan man visa härligheten för hela stada, men jag avstår nog från det faktumet. Så nej, jag är en benburen människa, med all frihet i hela världen.

Förstod även...

...att kronprinsesseparet hade fått ligga. Det är väl trevligt och något jag sannerligen unnar dem. Tycker om när kungahuset gör någonting som inte kostar allmänheten massa pengar. Kan ju reflektera lite såhär i början av Victorias grocess, när kvällstidingarna inte har bankat ut alla lösnummer de kan över att en kvinna är gravid. Kan de inte göra något bra av saken? Kan inte Victoria i sitt välsignade tillstånd rikta stålkastarljuset mot sina medsystrar? Då 1300 kvinnor varje dag dör i barnsäng. Typ Victorias preggofond eller något, de tycker ju om välgörenhet de där kungliga. Hur som haver, detta får mig inte helt osökt att tänka på den här låten.

Försökte hitta vägen till färjelägena, men alla vägar på Hisingen verkar leda till stan, liksom alla vägar i stan leder till Hisingen.

Var tillsist något på spåret.

Hittade lite industriområdetsromantik på vägen.

Hittade även en tavla, där den röda pricken inte var utmärkt på kartan. Kände att den hjälpte mig sjukt mycket i min vandring. Väldigt nödvändigt att sätta upp den, kände jag.

 Hittade även dödsbär, kändes värt...

..kändes som att man skulle schaggla några dödsbär och sedan kasta ig ut för stupet. Men kanske bara är jag.

Hittade fram till Radiomuseet, när jag stod och dokumenterade skylten kom en representant för museet fram och garanterade mig att de tills nästa gång jag besöker dem ska rusta upp skylten och museet. Känns bra att man tydligen är en såpass viktig person att de pimpar upp stället bara för att man råkar gå förbi.

Tog ett fult kort på en kyrka i hönsnät, känns dock spooky.

Hittade fram till vandringens första hållplats, vackert, vackert.

Vandrade längst det jag antar är strandpromenaden, ganska trevligt, aldrig gått där innan, så något av syftet med mina vandringar.

Befann mig tydligen på historisk mark, tycker om att de placerar ut "svåra" kanoner. Känns som kanoner som dricker rödvin, röker cigariller och diskuterar den Brechtianska teaternstilen samtidigt som de skär sig i armarna, eller kanske bara är jag.

Hittade en planka som jag är fullt övertygad kommer ifrån ett vrak, känn historian, det är ändock historisk mark.

Vid Slottsberget hittade jag en blandning mellan en säl, sjöjungfru och en liten kostymbeklädd gubbe. Tänk att simma in i det ute på de sju haven.

Försökte se ostindiefararen, men den var inlåst.

Carmensita ändå, uppväxt med Taube, så all text till samborombon sitter fortfarande i ryggmärgen.

Nu stod jag in för valet att gå till Eketrägatan eller ägna mig åt seriös industiområdetsromantik. Valde det senare alternativet och begav mig mot fabriker och mystiska lukter, vilket i efterhand kanske inte var det mest lämpliga.

Hittade fram till nästa hållplats med hjälp av lite light bergsklättring.

Ägnade mig åt industriområdetspornografi ett tag.

Innan jag nådde nästa hållplats.

där det tydligen är häftigt att vara fyrkantig.

Promenerade vidare, en sak jag kan reflektera över är att lastbilschafförer är en kombination mellan svin och gentlemän. Om man ska gå över vägen så stannar de, vinkar med hela handen, skålar med kaffekoppen och bereder en väg för Ellen. Men om de åker förbi en tutar de av hela sin själ och blickar lite sådär förföriskt samt gör gester med tungan.

Vid Sydantlanten såg jag att någon hade hunnit före mig...

...med att krossa patriarkatet.

Promenerade vidare

Kom fram till stället där alverna lajvar och låtsas att de håller på med någonslags containerbuisness.

Kom fram till Älvsborgshamnen och här dog lägligt nog min MP3-spelare, livet blev tråkigt och jag behövde verkligen gå på toaletten.

Som tur var...

...så ligger det hotellet jag jobbade på som nattportier här. Kära gamla Arken! Lånade toaletten, pratade med gamla kollegor, tog mig nån kopp kaffe och laddade min MP3-spelare. Man gillar vissa av sina gamla arbetsplatser. Men färden fortsatte in i industriområdets mekka.

Ser ut som att "God" hänger här.

Vid Arendal Norra, började det dyka upp märkliga saker, industriområdesmysterium.

Hittade ett mystiskt ägg, tror att det möjligtvis kan vara ett zombieägg eller ett alienägg. Vågade inte riktigt talla på det så promenerade vidare.

..och konstaterade att vissa föds med silversked medan vi andra får försöka hitta den på vägen.

Här ligger Volvomuseet, kanske inte helt oväntat eftersom industiområdet till majoriteten består utav volvofabriker och annat som rullar på.

Nu var planen att jag skulle strosilera via vädermotet tillbaka till stadens trygga famn. Massa ombyggnad var tydligen det nya.

..min plan gick i stöpet och jag fick bege mig via vissa omvägar tillbaka till Rya Skog.

Kom efter en gedigen vandring fram till Älvsborgsbron, här var jag tvungen att sitta ner och förbanna mitt val att göra industriområdet samt mitt val av skor.

Då kan man se såhär lidande ut.

Promenerade över bron och förbannade alla mopedister som envisas att susa förbi en assnabbt och skitnära.

Nu begav jag mig hemåt till ett varmt bad och väldigt mycket vila. En 6 timmars promenad tär lite på kroppen. Fast allt går att lösa med marshmallows som jag shameåt framför datorn med hjälp av ett värmeljus.

Lite kuriosa på vägen;

samt (väldigt) lite propaganda på vägen;