Omröstningen är avgjord och alla hållplatser i Göteborg står på agendan. Efter att ha spenderat helgen med att titta på dokumentärer om seriemördare och äta nätmelon, så har jag kommit fram till att jag dels är allergisk mot nätmelon, men även att tiden i Sverige går sjukt långsamt.
Ännu en frukt som jag tycker om, som stabbar mig. Mådde sjukt dåligt och var rastlös, så jag beslutade mig för att bege mig ut på äventyr. Nätmelonen har också haft en del äventyr då den först färdades ner i kroppen och sen spred sig över Göteborgs gator och torg.
När jag lämnade hemmets lugna vrå, var det lite mulet men jag var ändock vid gott mod och beslöt mig för att gå en liten rask promenad till Kallebäck.
Stannade till ett tag här och begrundade dels mannen som höll på att trilla av cykeln när han såg mig samt om det där med att sälja sex vore någon slags idé. Konstaterade att ingen nog ville köpa ett spyende mongo, men alla har vi våra preferenser.
Kom fram till Heden och strosilerade förbi katolska kyrkan, skrockade när jag tänkte tillbaka på studiebesöket i nian, då jag kom sent, råkade välta en bönebänk och ägnade mig dagen till ära åt en skamlös urringning.
Kom fram till Gårda och reflekterade över att jag just på denna bro 1994 fick reda på att Estonia hade gått under.
Kom fram till den byggnad där jag för kanske 4 år sedan var på en konstig fotbollsfest som Jacks systers pojkvän hade ordnat. Märkligt, märkligt.
Hittade fram till Håkans gamla ytterdörr, blev någolunda nostalgisk och tänkte på när jag precis hade börjat plugga på universitetet och ägnade mig åt mycket utekvällar och våldsfilm.
Nu började det VRÄKA ner, har ingenting emot vatten, men kändes som om någon hällde en spann över mig. Tog skydd i en biltvätt, ironiskt nog.
Här luktade det klor, vilket inte direkt funkade för att hålla nätmelonen nere. Jag hade ganska mycket tid att fördriva med att dansa den omvända regndansen och vänta ut vädergudarna.
Jag väntade, väntade och väntade lite till. Hade som tur lagt in den här låten i min MP3-spelare, ironisk glädje är den enda sanna glädjen. Tog tillslut mod till mig och begav mig vidare på mina strövtåg.
Nu började det störtregna igen...nära att ge upp men såg att jag var mitt i;
Och var därför tvungen att fortsätta.
Satt i busskuren och väntade in att regnet skulle gå över. Kom på att jag hade suttit i exakt samma busskur en gång innan. Jag hade varit på fest hos Robin ( ja ni vet han, som man faller ihop av rädsla om man skulle se) och på väg hem och behövde verkligen gå på toa, så jag har baske mig varit inne i ett sånt där blått skjul. De har kök och toalett där och massa serietidningar.
Men regnet gick tillslut över, eller nästan över, jag såg ut som ett dåligt exempel på en wet t-shirt tävling men fortsatte vandringen.
Till en hållplats utan bussar, inga bussar stannar här, jag förstår inte varför den finns. Men, finns med på kartorna och därför med på bloggabiten.
Efter denna hållplats begav jag mig hemåt, mot en riktig dusch istället för vädretsmakters vänlighet och för att slänga resten av nätmelonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar